Löptekniktips – Del 1 Hållning
Nu är det dags att jag delar med mig lite löptekninktips. Jag erbjuder en serie om fem inlägg med följande innehåll:
Del 1: Hållning, 2: Andning, 3: Fotisättning, 4: Backteknik uppför och del 5: Backteknik utför.
Hållning – fokus framåt
Sträck på dig när du springer. Se till att du får en stolt hållning så att du kan andas och röra dig smidigt. Du kan kolla in dig själv när du passerar ett skyltfönster, eller be någon filma dig när du kutar. Ett eget snabbkollstrick är att tänka på att ha öronen rakt över axlarna, då hamnar du automatiskt i “rätt läge”. Brösta upp dig och var stolt.
tummen upp för rätt armpendling. Foto: privat
För att maximera din löpning och effektivisera ditt steg bör du rikta ditt fokus framåt. Se till att fötter och tår pekar framåt, likaså knäna. Denna rörelse framåt ska även följas av armarna. De ska pendla parallellt längs med sidorna. Många löpare kör lite boxningsstil och pendlar med armarna i sidled framför sig vilket tar onödig energi åt fel håll. Det är inte hit-och-dit du springer – du ska framåt. Ett trick är att göra “tummen upp” – då pendlar armarna rätt.
Tre Take Aways om Hållning
1. Se till att öronen är i linje ovanför axlarna
2. Vinkla upp tummarna så pendlar armarna rätt
3. Kolla av då och då att tårna/fötterna peker framåt när du springer.
Testa detta nästa gång du går ut och springer.
Veckans tänkvärda
“Låt aldrig någonsin någon komma till dig utan att lämna dig bättre och gladare.”
Moder Theresa
*******************************
Jag dedikerar detta inlägg till min son som kom förbi och åt frukost med mig imorse. Honom blir jag gediget glad av, och jag är inte ensam – kolla in energin i steget på lillkusin Hugo när han möter Alex!
Lilla Hugo sprang Knatteloppet på Kungsholmen Runt i lördags och ögonen lös när han återgav det kilometerlånga varvet han sprungit i springaskorna.
Summering av Frankrike “Runner’s in love”
Tänkte kort summera resan som Kärleken tog med mig på:
Mitt under pågående ultra. Foto: privat
Lördag, dag 1 – Paris: Resdag. Strosade runt på Paris gator.
Söndag, dag 2 – Paris: Gemensam Sightseeingjogg 23 km med nästan alla sevärdheter. Vädret bjöd på sol, värme, regn och kyla.
Måndag, dag 3 – Montpellier: Träning var för sig för att utforska olika delar av staden i olika tempon.
Tisdag, dag 4 – Montpellier: Mitt hamstringshaveri som jag trodde var en muskelbristning. Jobbar hårt med min inställning och åker berg-å-dalbana i humöret.
Onsdag, dag 5 – St Pons de Thomiérse, Pyrenéerna: Jag i Lille Skutt-tårar ojandes över ond baksida lår och ilande rygg/rumpa. Hittar jordens sämsta hotell som håller 8 grader. Gör det bästa av situationen när Kärleken är ute och springer – tar kameran på en promenad (där jag börjar med att trampa i hundskit). Fotona är dystra och jag ger mig fan på att rehabba VARJE dag. Silvio konstaterar att det INTE är muskelbristning. Lättad. Frågar en kypare på stans enda restaurang om tips på ställen att se/springa/uppleva. Lämnar en dyr middag med nya inringade orter på kartan.
Torsdag, dag 6 – Carcasonne: Drar vidare till ett 4* hotell för att få värma upp oss och sova lite lyxigt. Springer lätt utan smärta, kör styrketräning och totalfokuserad rehab. Strosar runt i staden som vi båda gillar.
Fredag, dag 7 – Carcasonne: Sightseeing by going i Médival Cité – träning inför Fotrally förstås. Egen lugn löpning längs med floden och lika fokuserad styrka och rehab.
Lördag, dag 8 – Carcasonne: Tar bilen till Mazamet där “Den gröna vägen” startar. Det blåser storm och vi har 50 kilometer i sikte. Vi springer den första halvan i motvind och kommer stundom knappt framåt. Jag känner efter hur benet/ryggen mår och rehaben har tagit bra – nerven rör sig rätt bra. Jag kombinerar gång och mestadels löpning. Vägen tillbaka går i medvind och löpvägen är löjligt enkel och inbjudande i dalarna nedanför Pyrenéerna. Resans absolut härligaste upplevelse tillsammans! Rehabbar förstås vidare.
Söndag, dag 9 – Collioure: Dags att lämna regn och rusk som vi dragits med större delen av tiden. Kyparen vi frågade om tips hade en inringad ort som på väderleksrapporten visade sol. Dit åkte vi. “DÄR ska vi bo!” pekade Kärleken när vår lilla hyrbil rullade ner för berget och in i den söta staden och ett hotell bara glimrade till (av hundratals andra små hotell). Fick ett billigt rum med BÄSTA utsikten, ni vet en sån som man ser i resekataloger. Springer en backig sväng och kör rehab.
Måndag, dag 10 – Collioure: Transportlöper till en närliggande stad och äter lunch. Transportlöper tillbaka. Strålande sol och massor av vackra vyer.
Tisdag, dag 11 – Collioure: Rehab och njutardag i strålande sol. Strosande bland färgglada hus och ätandes god mat.
Onsdag, dag 12 – Montpellier: Egentligen ska vi till ett fint ställe i Pyrenéerna nära Montpellier. Men jag visade vägen utifrån kartan alldeles galet så vi var inte på bästa humör efter en lång felkörning med strålande sol utanför. Kärleken villa springa, jag ville vistas i solen. Vi tog motrvägen hela vägen tillbaka till Montpellier och tog in på hotell. Sprang av oss resestelheten i ett halvlångt pass längs floden. Helt underbar flack långpassbana med lättlöpt underlag, klarblå himmel och en lätt bris. Jag sprang lite fortare för det kändes så bra i benen, 5 km mitt i gick hyffsat fort, 12 km i 5:20-fart och sedan några kilometer upp och nedvarv. Klart det började ila i ryggen några timmar senare…
Torsdag, dag 13 – Montpellier: Vilade och rehabade. Tog tåget tillbaka till Paris.
Fredag, dag 14 – Paris: Fotrallyträning med drygt 2,5 mils promenerande. Tog en närmare titt på Notre Dame och sprang loss tröttheten i en långsam kvällsfemma.
Lördag, dag 15 – Paris: Morgonjogg runt två sjöar i en park i närheten av Pariserhjulet tillsammans med alla löpare i Paris. Packade och tog oss till flygplatsen.
Antal ätna croissanter: 16
Antal fällda tårar för hamstringshaveri: otaliga
Antal löpta kilometer: 157,2
Antal lärdomar: oändliga
Nu drar vi igång vardagslivet, med lika mycket energi, glädje och utmaningar som vanligt! Första utmaningen blir den orörda mailboxen. Med önskan om en bra start på veckan!
Jag är inte direkt diskret…
…så jag blev tokglad av de senaste strumporna från GoCoCo! Kolla in färgen!
Probably the best socks in the world. Tro mig, jag har gått långt. Foto: privat
Helt klart måste jag skaffa mig ett par skor som matchar ;) för mina Asics Nimbus har jag snart sprungit slut. Och det där med att vara diskret. Hur bra tror ni att det gick att passera 350 kostymklädda arbetskollegor och smita från sista dragningen på konferensen i denna mundering på Mallorca i våras?
Diskreta Mia i turkos topp, pepitarutig löpkjol och orange löpskor. Foto: privat
Jag skulle diskret smita ut på en liten runda och fick panik när hissdörren öppnades i foajen och alla råkade ha fikarast då. Det första jag såg var Europachefen ett tiotal meter bort. Snabbt som attan tog jag fart med mina flouroserande oranga Adidas Adizero Adios och smet in på toaletten 20 meter åt höger. Och som en 14-åting stod jag tryckt med örat mot dörren för att se om någon hade märkt mig och var på väg för reprisalier. Men icke. Jag kunde smita ut i solen och jogga iväg…(fast då hade jag tryckt på toaletten i 15 minuter)… där jag på café efter café såg andra kollegor som smitit. Fast givetsvis fortfarande “jobb”klädda.
Moget Mia. Och inte så diskret.
