80%-ig ökning av distansen
Har ju alldeles glömt bort att berätta hur det gick! Jodå – vi sprang en mil där luften var skön och det var uppehåll. Sedan började det att regna. Och regna. Och regna. Vi sprang 16,5 km hem till mig för att hämta Garmin som jag givetvis glömt. Toabesök och påfyllning av vatten – sen iväg.
Över Västerbron till Fotografiska. Mer vatten och nytt toastopp (vi var osynkade där). Där hade Jonas redan kutat en kilometer längre än någonsin. Varje steg härifrån var ett personbästasteg, coolt sätt att tänka. Benen började kännas lite tunga på Jonas – likaså mina efter lördagens maratondistans. Vi fortsatte framåt och började gå raskt i alla uppförsbackar. När vi passerat 32 kilometer fick jag för mig att säga åt Jonas att stretcha… då kom hans kramp. Outch. Framsida lår attackerads i krampanfall. Regnet hade gjort oss genomsura. Vi drack vatten, åt powerbars och Jonas klämde en gel under distansen hit. Nu var det vi, mörkret och regnet – och så Jonas hem som närmade sig oroväckande fort. Vi passerade finfina restauranger där folk satt och mös i värmen med tända ljus…

När vi kom till Jonas hus visade klockan 36 kilometer. Området kring villorna var väldigt kuperat. Vi stod där med regnet droppandes från kläder och hår, Jonas löpsteg var något vaggande, jag började bli frusen. Vi var nöjda.
36 kilometer. Ena uppdraget avklarat – att transportera kollegan hem. Ett uppdrag kvarstår – att klara 42 kilometer.
Det är det här som är det fina i utmaningarna! Klarar du det inte första gången får du testa igen. Oavsett om det gäller en distans, en tid eller en viss känsla. Funkar det inte så får du nöjet att träna igen och testa på nytt. Jo jusste… Jonas hade inte tränat på ett par veckor :). Nu gör han nog det så jag kan valla honom en mara någon gång framöver. Jag är i alla fall grymt imponerad av hans insats.
Jag vinkade av Jonas och sprang tillbaka till Kungsholmen. Jag fick låna en torr tröja och fick skjuts hem till en varm dusch och färdiglagad middag som Min Stora Kärlek väntade med.

Leave a comment


36 kilometer är ju jättebra. Maran fixar han nästa gång, med din hjälp! :)
Johanna
September 28, 2012
Tack Mia för en fantastisk upplevelse och att jag nu känner min kropp (och framför allt ben) ännu bättre! Du är fantastisk på att peppa och få mig att känna att jag orkar lite till. Ska träna lite mer löpning inför nästa försök och då ska jag klara det!!
Jonas
September 29, 2012