Att nå toppen
Igår morse vaknade jag upp hos min kompis Tone utanför Oslo. Dit har hon flyttat till ett hus på en höjd. Granne med skogen, vän med naturen och gift med utsikten.
Promenaden upp för backen på tisdagkvällen kändes tung, men glömdes snabbt när blicken sögs fast i vidder, skogar, en vackert upplyst kyrka och en känsla av att det aldrig tar slut. Det där vackra.
För att nå toppen måste klättringen ske. För att njuta av utsikten och känslan måste man acceptera att vägen dit är lite jobbig. Men det är det värt.
Jag tycker om råbarkad natur. Jag kan se det vackra i en grå dag. Tänk bara att få uppleva dessa bilder en ljum vårdag, en sommarnatt eller när det är gnistrande snö.
Jag ska tillbaka. Det doftade alldeles för mycket träningsläger för att glömmas bort. Vilka backintervaller det kan bli. För att nå toppen.
Leave a comment
Åh, vad härligt! Lyllo dig och lyllo Tone!
Evelina
March 1, 2012
Å, er du fortsatt i Norge!?! Har fulgt bloggen din lenge, og alltid drømt om å få trene sammen med deg, du er et av mine løpeforbilder! Jeg drømmer selv om å løpe laaaangt, men har foreløpig bare noen maraton i beina….
Hilsen Line, 41, fra Gjerdrum i Norge (litt nord for Oslo)
Line
March 1, 2012
Jag reser ofta till Norge – lovar att säga till innan så kan vi ta en joggingtur! :)
mia
March 2, 2012
Hehe! Så tänker en riktig löpare… ;-)
Västgötskan
March 1, 2012
Apropå Norge och toppar och ordspråk så hittade jag ett mycket bra på en topp i Möre og Romsdal för typ tio år sedan. Har det t o m inristad på tränings-Ipoden: Ein kjem ikkje til fjells på ein flat veg
Malin
March 2, 2012