Inget ont som inte har något gott med sig!
Jag har tånaglar! Tack vare, eller jag kanske skulle säga, på grund av… att jag inte springer lika mycket så växer tånaglarna ut.
foto: privat
Nästan så att jag skulle kunna överväga tålösa sandaletter!
Självgod?
Det där med att inte vara riktig verklighetsförankrad – jo visst händer det mig mer än ofta. Jag får ganska roliga dagar och bjuder gärna med mig. Började fint med att rycka hårt i städskrubbsdörren på gymmet när jag skulle försöka ta mig ut. Dörren liksom bara var där. Hehe – glider sedan fint ut genom öppningen där alla andra tjejer går in och ut.
Nåväl.
foto: www.risenta.se
Handlade i alla fall sjukt mycket mat på mataffären som ligger 500 meter hemifrån. Mitt i rusningen mellan jobb och hemfärd för många. Solen sprack igenom och jag njöt riktigt av den fina träningen för armar och axlar som mina tunga kassar gav mig alldeles gratis. Efter 100 meter så skar det in i händerna så jag tog en liten energipaus (smaskade i mig en sesamkaka) och tittade på alla stressade förbipasserade. Många av de som var (är) vältränade, jo det syns på hållningen om en person tränar eller ej, titta extra mycket på mig och jag log självgott tillbaka. Jag tänkte “De läser säkert min blogg och tänker att där står MarathonMia och smaskar sesamkakor!”.
Vem tror jag att jag är?
Hahah – hade ju alldeles glömt bort att jag har skalat av nästippen och har ett plåster som syns – så folk kollade förstås på det. Jaja, jag grabbade tag i kassarna och körde lite axellyft hem – allt för att leda bort blickarna från nästippen! Men för en stund var jag Drottning.
Rumpnisse. Foto: privat
Medarbetarsamtal
Jag har längtat sen i februari på att få sätta mina smärtfria fossingar i gruset och torven i Ursviks motionsspår. Hade sån Ursviks-craving i morse att jag skickade uppmaning till Världens Bästa Marknadsassistent “Lunchlöpning idag.”
Givetvis förenar vi nytta med nöje och tog Medarbetarsamtal på löpande fot. Avslappat och kreativt, med tid att tänka och låta orden löpa fritt. Great minds think alike.
Klickat hem lite färgglatt
Nu är jag uppe i 7 kilometers löpning och håller mina löpskolor. Det känns nästan som jag är tillbaka i gamla vanliga rutiner, trots att distanserna inte är 10,15,25 eller 52 kilometer på schemat. Tvättkorgen däremot börjar bli lika fylld och det känns som man aldrig har tillräckligt med träningsstrumpor. Särskilt nu när jag har ortopediska iläggssulor som gör fötterna varmare – jag har inte fotsvett i normala fall – fast dessa är verkligen inte luftiga – vilket ger mig varmare fötter. Aldrig att strumporna skulle få hänga med på två löprundor.
foto: www.gococo.se
Det andra som det är rykande åtgång på är träningsbehåar/toppar. De brukar vara så förskräckligt dyra så de brukar jag köpa när det är nedsatt pris (mina favoriter från Champion kostar 699kr – och det är inget man köper i 10-pack direkt). GoCoCo säljer just nu toppar för 330kr – mycket bra Mors Dags present – och jag är ju en morsa – klick till mig. Jag lovar att testa och utvärdera här på bloggen. Jag är rätt mån om att löpartoppar ska hålla tuttarna på plats så de inte skumpar för mycket. Efter ett 24-timmarslopp gör det ändå ont i bindväven.
foto: www.gococo.se
